Isabelle C

Fortfarande har jag inte haft orken eller lusten för att blogga. Bl.a beror det på mamma och hennes bekymmer. Dock talar jag inte om vad som hänt, men jag skriver vad jag har känt under de två senaste dagarna. Jag har mått så dåligt. Jag har varit ledsen och orolig för min bror. Jag är arg på min mamma och det är svårt att komma över saken. Jag har pratat med pappa och jag uppskattar att han finns där för mig när jag vill prata. Det känns som om jag behöver prata med honom idag också. Bland annat om psykologen jag ska till. Jag känner mig så oduglig över det. Att jag behöver gå till någon person som tror att den förstår en, fast inte gör det. Kan jag inte bara prata med pappa ? Han är som min psykolog. Han förstår mig. Han vet hur jag känner mig just nu. Dessutom känns det mycket lättare att prata med honom. Psykologer är bara jobbiga att prata med, konstigt nog.
Fortfarande pallar jag inte mer. Jag vill blogga. Jag behöver blogga, för någonstans behöver jag skriva av mig. Jag måste skriva av mig hur jag känner, just nu när det är tufft. Jag skriver inte bara om vardagen, det är också tankarna och åsikterna jag har inom mig som vill bara ut. Jag ska försöka uppdatera så mycket som möjligt, men jag måste komma över det här först.