Isabelle C

Jag har tänkt noga på hur mitt självförtroende har förändrats. Det är så annorlunda nu så att jag inte finner ord! Från årskurs 1-5 hade jag ett väldigt dåligt självförtroende. Jag kände mig dålig på något sätt, ful, ouppmärksam och jag ville vara en i mängden. Jag försökte gång på gång, för att göra min pappa nöjd, stärka min självkänsla. Men samma dag som jag gjorde det sänktes den. Jag och självkänslan var inga vänner. Vi kunde inte samarbeta. Det ledde till konsekvenser som bråk och misstag. Jag var en riktig liten krigare när jag var liten. Jag ville alltid ha rätt, jag älskade att ha rätt men ingen tyckte samma saker som mig. Det ledde till meningslösa bråk som varade i evigheter. När man lyckades bli vänner blev allt bara värre efteråt. Om jag blev ovän med någon blev jag ovän med allihopa. Jag var oftast ensam och annorlunda.

Men en dag ville jag förändras. Jag tänkte: Nu är det nog, nu tänker jag ta saker i egna händer! Pappa ska inte göra allting. Så gjorde jag det. Pappa fanns alltid bakom mig ifall jag skulle misslyckas. För att öva in mitt självförtroende ställde jag mig framför spegeln varje morgon och sa minst 5 saker som var bra med mig. Det kunde vara från utseende till beteende. Jag försökte vara trevlig med allihopa och jag försökte vara omtyckt med andra. Men några fall och misslyckande så gav jag inte upp. Och det har lett till den jag är idag. En glad tjej, med en självkänsla som är på topp och jag bryr mig inte vad andra tycker. De får tycka vad de tycker, men jag är jag och jag kommer inte förändras för någon. Jag älskar mig själv. Jag är stolt över att jag har lyckats från botten till toppen!