Isabelle C

Handling: Jag har ungefär samma handling som New Moon men har twistat det litegrann. Edward kommer inte tillbaka och två år har gått. Bella fortsätter att umgås med Jacob som läker hålet i hennes bröst allt mer varje gång hon umgås med honom. Tiden går och Jacob blir ännu mera förälskad i Bella, och Bella får känslor för sin bästavän. Men bakom denna förälskelse är Bella i fara. Victoria, James f.d partner är ute efter henne och vill mest av allt döda henne. Jacobs klan gör allt för att hålla Bella i säkerhet, men även en annan..


Another New Moon kapitel 2

Jag parkerade min pickup alldeless utanför Jacobs hus. Jag smällde igen bildörren och småsprang fram till garaget, där jag kunde höra ljud från verktyg så jag antog att det var Jacob. Jag kikade in och log för mig själv. Hjärtat slog ett extra slag och pirret i magen, som jag kände förra gången jag träffade honom, väcktes till liv igen. Jag gick in i garaget och såg Jacob laga en motorcykel. Det var inte min, eftersom att för några månader sedan hjälpte han mig att laga de två motorcyklarna jag lyckades ta mig till honom. Jag stod brevid honom, fortfarande märkte han inte av mig. Jacob såg djupt koncentrerad ut. Jag undrade ifall denna motorcykel skulle bli klar redan i dag ?. Han skruvade åt den sista skruven innan han reste sig upp och log svagt till mig. Jag ryste av välbehag innan han kramade om mig. Denna gång inte alls lika hårt. Då jag alltid har flämtat "Kan inte andas", det behövdes inte denna gång. Jag kände att Jacob hade blivit större, mycket större. Killen kunde inte sluta växa! Hans muskler var så stora, att jag trodde att han hade testat sig på anaboala steorieder. Hans hud var så varm som hög feber, men det var en varulvsgrej hade han sagt till mig.

"Så.. skulle vi ta en tur med motorcyklarna ?", frågade jag honom och vände blicken mot cyklarna som stod vid hörnet av garaget. De såg likadana som sist jag såg dem, fast lite glansigare. Antagligen hade Jacob tvättat dem.
Jacob såg hoppfullt på mig och stegade iväg mot cyklarna med mig tätt efter hälarna. "Är du säker på att du vill ?", frågade han mig och grep tag i ena motorcykelns styre för att rulla ut den. Jag nickade och grep tag i den andra och följde efter Jacob.
"Varför skulle jag inte vara det ?", sa jag med en entusiasm och fällde ner stödet när jag närmade mig min pickup. Att Jacob kunde lyfta upp dessa fordon! De var hur tunga som helst, men det verkade inte hindra Jacob. Jag fortsatte granska honom fascinerat innan jag satte mig vid passagerarsätet. Jag var så van vid att Jacob oftast körde min pickup, att passagerarsätet borde kallas "Bellas plats" varje gång jag var med Jacob.

Vi skämtade medan vi åkte bort från La Push. Det var mycket skratt och leenden på vägen dit. Vi åkte till det gamla vanliga stället där vi oftast åkte på våra motorcyklar. Det området jag åkte motorcykel för första gången och kunde se och höra Edward. Så lyckades jag tappa kontrollen över cykeln och föll ner. Jag hoppades på att slippa se och höra honom denna gång. Det hoppades jag på varje gång, men ändå kunde jag höra honom lika tydligt som om han stod alldeless brevid mig. Jag slöt ögonen och vred huvudet mot vindrutan. Jag kunde långsamt höra Edwards dova morr som sa "Tvinga honom att vända om.." Jag svalde och ignorerade det. "Gör det..", befallde den sammetslena rösten, men jag nekade.
"Nej", viskade jag. Jacob vred på huvudet och såg på mig.
"Vad är det, Bella ?", frågade han och blickade emot vindrutan igen. Jag kände mig koncentrerad på Edwards ord. Han fortsatte vädja. Vädja mig att inte åka på adrenalin cyklarna. Tårar steg i ögonen på mig och jag kunde inte kontrollera mig själv längre, så jag lät dem falla ner.
"Jag älskar inte dig längre..", viskade jag. Jacob rynkade på pannan. Jag gissade på att jag sa det lika högt som Edward hade talat till mig.
"Vad pratar du om, Bella ? Vem älskar inte du ?" Precis samma fråga ställde Edward inom mig. Jag höll en hand över mitt bröst och fler tårar föll ner för kinderna.
"Dig..", svarade jag Edward. Hans dova morr fick mig att rysa till om ryggraden. Bilen stannades på sidan av vägen. Jag öppnade ögonen och såg att Jacobs blick blev fäst vid min. Han såg chockerad ut och sa inte ett ord. Han såg besviken ut. Vad hade hänt ? Lång tystnad.
"Älskar du inte mig ?", viskade Jacob och rösten brast sig. Jag stelnade till. Sa jag det högt ? Hörde han vad jag sa ? Jag blev mållös, förvirrad och chockerad på alla möjliga sätt. Jag flyttade mig närmre Jacob, men han flyttade sig mer åt sidan. "Svara bara på min fråga..", muttrade han och fäste blicken mot vindrutan. Jag svalde och torkade de tårar som hade fallit ner. "Det är klart att jag älskar dig. Jag menar, jag älskar dig som en bror men.."
"Men du sa att du inte älskade mig.", avbröt han. "Jag fattar. Jag är bara någon för dig. Efter allting jag har gjort för dig, Bella! Det var jag som ställde upp dig på fötter igen för två år sedan, och det uppskattas inte.", fortsatte han och suckade efteråt. Snabbt och smidigt klev han ur bilen och smällde igen dörren. Han stod utanför med sin muskulösa ryggtavla mot mig. När han tog ett steg framåt gick jag försiktigt ut. Jag försökte andas som vanligt då jag gick fram till honom.
"Jacob, jag är ledsen.", började jag och tog hans hand i min. Han gjorde inget motstånd, istället såg han in i mina ögon och jag såg att han var uppmärksam. "Jag önskar att jag kunde förklara men det kan jag inte. Det är för svårt för mig att förklara.", fortsatte jag och tog ett steg närmare honom. ".. Men jag kan bevisa att jag älskar dig"
Jacob rynkade förtvivlat på pannan. "Hur ?". Jag lade en hand över hans varma kind. Mina ögon, som var fyllda av tårar, granskade hans ansikte. Hade jag någonsin sagt hur vackra ögon han hade ? Jag visste att jag hade sagt att han var vacker, och det var han. Varm, också. Jag lutade mig framåt och suktade efter hans läppar, som troligtvis skulle kunna vara lika varma som honom. Jacob gjorde inget motstånd förrän våra läppar var några millimeter ifrån och nuddade varandra. Han tryckte mig bakåt och nickade.
"Du är kär i mig..", sa han och det lät som om han tyckte att det var negativt. Jag andades ut och nickade.
"Ja, alldeless för mycket.", erkände jag. "Nu vet du att jag älskar dig, åtminstonde.." Jacob skrockade och klev in i pickupen. Jag satte mig brevid och Jacob vände om. Vi var på väg hem igen. Det var nog inte rätt tillfälle att åka på våra cyklar efteråt.

Jag kunde inte sova efter den eftermiddagen. Jag kände bara ångest, ångest och ännu mera ångest. Kunde inte mörkret komma och ta mig härifrån ?