Skicka ryska maffian, jovisst. Tjena.
Den senaste tiden har jag varit glad och ganska fundersam. Jag har tänkt på min mamma. Och varför jag inte får blogga om det jag vill mest blogga om. Jag vill blogga om hur jag känner mig ibland för mamma och hennes pojkvän, men hon vill hålla sig anonym i bloggen. Vad ska jag skriva om förutom hur jag känner mig för dem ? Min vardag. Kul. Väldigt intressant att läsa om. Twilight, nja. Jackson.. hmm.
Jag är en tonåring som bara lever livet. Pappa säger att tonåren är det värsta som finns och det håller jag med om. Om man bär skit på ryggen så måste man få skriva av sig någonstans ? Pappa kan jag prata med tjugofyrasju och han tycker att det är bra att jag har en blogg att skriva i. Det var han som gav mig idén att skriva om henne. Och jag tyckte idén var jättebra så jag bestämde mig för att skapa en kategori om detta. Men den idén tyckte ju inte hon om. Ibland blir jag bara pisstoff på henne, hon kan inte bestämma över min blogg ? Visst, många läser min blogg men jag nämner ju inte hennes namn eller adress. Liksom, vad är problemet då ?
Jag har rätt till att skriva vad jag vill i min blogg, så länge det inte är rasistiskt eller så. Ingen kan säga åt mig att sluta blogga om det, och sluta blogga om det. Jag vill att min blogg ska vara intressant att läsa. En blogg är ungefär som en tidning. Den ska intressera läsaren och även en själv. En blogg är ungefär som en offentlig dagbok. Man låter andra läsa den. Men det förstår inte hon. Det kan vara intressant att veta hur livet är som en tonåring. Hur livet när man bor med en ensamstående, bra och underbar pappa. Hur livet är när "envissperson" inte kan hantera sina tyglar och ringer mig när hon är knall.
Ledsen, men jag kunde inte hålla det här inom mig. Jag kände för att skriva ner det här, för det kände så pass viktigt. Kanske inte världens intressantaste inlägg, men jag kunde inte hålla mig.
Jag är en tonåring som bara lever livet. Pappa säger att tonåren är det värsta som finns och det håller jag med om. Om man bär skit på ryggen så måste man få skriva av sig någonstans ? Pappa kan jag prata med tjugofyrasju och han tycker att det är bra att jag har en blogg att skriva i. Det var han som gav mig idén att skriva om henne. Och jag tyckte idén var jättebra så jag bestämde mig för att skapa en kategori om detta. Men den idén tyckte ju inte hon om. Ibland blir jag bara pisstoff på henne, hon kan inte bestämma över min blogg ? Visst, många läser min blogg men jag nämner ju inte hennes namn eller adress. Liksom, vad är problemet då ?
Jag har rätt till att skriva vad jag vill i min blogg, så länge det inte är rasistiskt eller så. Ingen kan säga åt mig att sluta blogga om det, och sluta blogga om det. Jag vill att min blogg ska vara intressant att läsa. En blogg är ungefär som en tidning. Den ska intressera läsaren och även en själv. En blogg är ungefär som en offentlig dagbok. Man låter andra läsa den. Men det förstår inte hon. Det kan vara intressant att veta hur livet är som en tonåring. Hur livet när man bor med en ensamstående, bra och underbar pappa. Hur livet är när "envissperson" inte kan hantera sina tyglar och ringer mig när hon är knall.
Ledsen, men jag kunde inte hålla det här inom mig. Jag kände för att skriva ner det här, för det kände så pass viktigt. Kanske inte världens intressantaste inlägg, men jag kunde inte hålla mig.
Kommentarer
Trackback
