Isabelle C

Gammal bakgrundsbild jag hade på datorn - höh..

Åh, jag minns det här som om det hände igår. Det var för ett år sen jag älskade, då menar jag avgudade Johan Palm. Han var ju med i Idol. Jag var så desperat efter honom att jag kopierade ut bilder på honom och placerade dem överallt i mitt rum. Jag grät någongång för honom, så löjlig som jag är. Gråter alltid för dem kändisar jag avgudar, det var inte länge sedan jag grät för Jackson Rathbone. Men iallafall, back on the track. Min pappa och min brorsa tyckte att jag var jättelöjlig, hur kunde jag älska Johan ? Tyckte att han sjöng bra under sitt målbrott ? Näe, nu kan jag säga att han inte sjöng bra under sitt målbrott. Folk kollade snett på mig efter ett tag. Tyckte att jag var konstig och udda. Vissa sa även vad de tyckte om mig och Johan. Då blev jag ledsen och grät när jag kom hem. Allting kändes så sjukt. Bara för att jag tyckte om Johan (okej, dyrkade), ville knappast ingen umgås med mig. Som om de skämdes över mig. Det tog ett tag då jag bestämde mig att inte tycka om honom längre. Det var svårt att komma över det. Jag gjorde det för att få tillbaka mina vänner - för att de lämnade mig.

Idag kan jag säga att han inte är den bästa artisten. Men nu när han har gått förbi målbrottet låter han helt okej. Jag kan lyssna på Emma-Lee och digga den. Det jag vill säga till er - ändra inte på er musiksmak för era kompisars skull. Visst, det här var mitt val och jag ville inte lyssna på honom längre. Men era kompisar måste acceptera er för den ni är. Ni ska få lyssna på vilken musik som helst, eller hur ?